Han är killen som med sin glädje, trygghet och varma personlighet inger ett direkt förtroende hos varje person han möter i tjänsten som undersköterska. -De äldre har gjort så mycket för mig i mitt liv när jag var ung. Nu kan jag hjälpa och ge tillbaka till dom, berättar han.
Under sin uppväxt i hemlandet Afghanistan lärde sig Reza att respektera äldre släktingar och människor i sin omgivning. Något som var en naturlig del av kulturen han levde i. Idag är han övertygad om hur viktigt det är att ta hand om de som tog hand om oss när vi var unga.
-En del kan bli deppiga när de blir gamla och känner att de inte har något liv. Men jag säger till dem att de måste kämpa.
Reza, som egentligen heter Mohammad Reza Anwari är 27 år och flydde till Sverige med sin familj från Afghanistan när han var 15 år. Vid första mötet inger han en ödmjukhet med sitt blyga men självklara leende.
-Jag började som sommarvikarie i Hammarö kommun för snart 5 år sedan. Efter sommaren jobbade jag som timvikarie på Gunnarskärsgården och pluggade samtidigt till undersköterska vid vård och omsorgsprogrammet på Hammarö utbildningscenter. När det lades ner flyttades vi till Tingvallagymnasiet där jag gick klart utbildningen till att bli undersköterska.
Foto: Reza på hembesök hos en av hans brukare.
Reza fick sedan en tillsvidareanställning som undersköterska inom hemtjänsten vid Hammarö kommun där han blivit kvar fram till idag.
-Efter gymnasiet såg jag fram emot att få börja jobba. Mitt mål är att plugga vidare till sjuksköterska, men inte än. Jag trivs jättebra med jobbet just nu!
-Jag tycker om att jobba med människor. Redan från början kändes det bra för mig att kunna hjälpa äldre eller sjuka och kunna göra dem glada.
Reza bor med sin fru i Skoghall som studerar till It-programmerare. Hans mamma är barnskötare och arbetar även hon i kommunen. En av hans tre systrar är förskollärare i Kalmar och de andra två studerar i Stockholm.
-Jag var en ganska stressad person när jag började jobba inom vården men efter ett tag förändrades det. Min familj säger också att det är så, ler han.
De äldre som Reza gör hembesök hos lär sig snabbt att uppskatta hans närvaro.
-Jag tror att det växer fram. Det är inte alltid lätt vid första besöket. Jag har utländsk bakgrund och i början kan de vara lite oroliga men efter att vi setts ett par gånger släpper det.
Foto: Barbro Hedin och Reza har fått en fin relation under de år som Barbro haft hemtjänst via kommunen.
-Ja absolut. Jag tycker att alla våra brukare är väldigt trevliga. Men det tar tid att lära känna varandra. När det kommer till de anhöriga behöver de släppa taget för att låta någon annan ta hand om deras mamma eller pappa.
När vi träffar Reza och hans kollega Ali, som är en lika stor glädjespridare som Reza, ska de på ett hembesök till en äldre kvinna med MS som ingår i Rezas distrikt Lövnäsgruppen.
-Barbro är en brukare som kan berätta allt till mig. Hon kan vara både glad och ledsen och visa det. Jag kan hjälpa henne bara genom att finnas där och prata med henne.
Barbros man Sven-Olof som är närvarande vid besöket berättar att relationen mellan hemtjänstpersonalen och brukaren är väldigt viktig.
-Båda killarna är jättebra med Barbro och de är riktiga kanonkillar! Många är bra och vissa är jättebra. Det är så viktigt att ha en person som hon är trygg med.
Foto: Reza tillsammans med en av kollegorna från Lövnäsgruppen Ali Alizade.
Reza skojar ofta med brukarna och det gör att de har lätt för att öppna upp sig. Flera av brukarna har mycket kunskap att dela med sig av och kan uppmana Reza att ta vara på tiden han har.
-Vi jobbar med människor som har levt ett långt liv och har mycket erfarenhet bakom sig. De får mig att förstå att jag bara lever en gång. Att jag måste uppleva livet och göra det jag vill när jag är ung och kan.
När vi kommer in på de tuffa bitarna med jobbet börjar Reza berätta om de sjuka och utmaningen med ensamhet.
-Ensamheten är svår att hantera. Några av våra brukare bor med sin man eller sin fru men vi har brukare som bor ensamma. Det är lätt hänt att de hamnar vid TV:n eller radion från det att de vaknar på morgonen fram till kvällen.
-Barnen kommer ett par gånger i månaden men det är ändå svårt för många av dom. När vi kommer på besök försöker vi prata och ge av vår tid. Det går inte att bara komma dit och göra jobbet. Den psykologiska biten är jätteviktig.
Reza förklarar hur viktigt det är att ge varje brukare tid vid hembesök inom hemtjänsten.
-På gruppboende finns personalen närvarande nästan hela dagarna medan de äldre som har hemtjänst inte träffar så många människor. Trots det vill de inte flytta. De vill vara kvar hemma och kunna ta hand om sig själva.
I de flesta fall får brukaren hjälp med att ta sin medicin men de med fler svårigheter kan behöva hjälp med vardagssysslor som tvätt, mat och andra vardagliga rutiner.
-Vi hade brukare som tackade nej till besök från hemtjänsten. Det var tufft för många och även för oss. Det blev mer arbete och lite svårare att jobba eftersom vi behöver ha visir och munskydd.
Arbete under pandemin var något nytt att förhålla sig till men Reza tycker att de har klarat sig bra i hans grupp.
I hemtjänsten tar personalen inte bara hand om gamla människor utan även människor som är svårt sjuka och i vissa fall har en dödlig sjukdom.
-Palliativa brukare kan vara svårt att möta. Det är inte jobbet i sig utan det psykiska som det bär med sig. Vi som arbetar vet att snart kanske de försvinner. Jag själv kan bli ledsen. Att personen vi tar hand om kanske inte finns kvar imorgon på grund av cancer. Det är svårt att ta in och se när jag träffar deras anhöriga och barn.
-Det beror på om det är en brukare som jag har en nära relation med. Då kan jag börja tänka på det när jag är hemma.
-Jag har varit med om att träffa brukare i deras sista minuter i livet. Det är svårt men det finns inget jag kan göra.
Den delen av arbetet tycker han är lite jobbig men menar samtidigt att den största delen av jobbet handlar om att ge glädje och stöd till brukare som behöver hjälp med vardagssysslor.
Minnen som dyker upp när han tänker över sin tid som undersköterska är de fina stunderna.
-Ibland får jag en kram eller så vill de sjunga något för mig. Dom tycker om mig helt enkelt!, skrattar han.
Foto: Mohammad Reza Anwari delar med sig av sin tid som undersköterska inom hemtjänsten.
I Lövnäsgruppen där Reza har sina 12 kollegor känner han sig hemma.
-Jag trivs väldigt bra med alla i gruppen. Det är bra att det finns en blandning av unga, äldre, killar och tjejer.
-Ja, alla säger det!
-De säger att Reza är en kille som är positiv och lätt att acceptera. Dom säger så! Jag vet inte.. Ibland säger jag emot och säger att jag kan också blir sur!
Reza skrattar. Han har ett sådant leende som smittar av sig. Känslan som stannar kvar när vi sagt hejdå ljuger inte. Han bär på det där lilla extra som får andra människor att må bra och känna en värme som han lämnar kvar efter sig.