En av de största plågorna i svenska trädgårdar de senaste åren, har varit mördarsnigeln eller den spanska skogssnigeln, som den egentligen heter.
Mördarsnigeln är oftast mörkt brunröd, med en frans nertill. Arten kan lätt förväxlas med andra arter av sniglar och för att göra en säker artbestämning måste man studera detaljer inuti kroppen.
Namnet ”mördarsnigel” har den fått genom sitt beteende att ibland äta upp individer av den egna arten, men normalt är den en allätare och den största delen av födan består av vegetabilier. Snigeln kan hittas i praktiskt taget alla naturtyper, bara det är tillräckligt fuktigt.
Den spanska skogssnigeln är hermafrodit, en individ är både hona och hane, och kan befrukta sig själv. En snigel kan producera upp till 400 ägg under sin cirka ettåriga livstid. Unga sniglar övervintrar i komposthögar och i jorden. Överlevnaden ökar under milda vintrar.
Tyvärr finns det ingen helt effektiv metod att bekämpa den spanska skogssnigeln. Den har få naturliga fiender eftersom den är en invandrad art som inte hör hemma i vårt land. De djur som äter mördarsniglar är igelkottar, koltrastar, grävlingar, vildsvin och ankor. Ägg och unga sniglar äts av jordlöpare och paddor.
För att hindra den spanska skogssnigeln att komma in i snigelfria områden bör man granska jorden runt trädgårdsväxter som förs in till trädgården och eventuellt skölja av rötterna. Om kompostering ska ske i snigelangripna områden, bör det ske i slutna kärl. Håll efter vildvuxen vegetation. En ovårdad tomt ger sniglarna föda och skydd under torrperioder och en bra miljö att lägga ägg i. Man kan lägga strängar av kalk runt växter och odlingar som man särskilt vill skydda.
Infångning och avlivning är den mest miljövänliga och effektiva metoden att hålla nere antalet sniglar. Man kan exempelvis oskadliggöra dem med kniv, sax eller prova olika typer av snigelfällor och barriärer för att skydda sina odlingar.