Värmepumpar används för att utvinna energi för uppvärmning.
Värmeenergi kan till exempel utvinnas ur luft, övre markskikt, grundvatten, ytvatten eller i form av bergvärme.
Med hjälp av en kollektor som är fylld med en speciellt anpassad vätska (köldbärarvätska) kan värme, genom cirkulation av vätskan, transporteras till den plats där värmebehovet finns.
Den del av anläggningen som utvinner värmen, är en värmepump med en mindre mängd köldmedium.
Köldmediet utgörs numera vanligen av HFC (ofta R134a eller R407c) eller ammoniak, butan eller propan eftersom klorerade, ozonskiktsförstörande ämnen inte får nyinstalleras.
Värmepumpens köldmediemängd, för uppvärmning av en villa, är i normalfallet mellan 1 till 3 kg.
Köldbäraren är en blandning av vatten och frostskyddsvätska. Köldbäraren kan ha en temperatur ner mot -10 °C utan att frysa.
Den totala vätskevolymen för indirekt ytjordvärme ligger mellan 300-400 liter, varav cirka 70% vatten, för ett hushåll. För bergvärme krävs ungefär 200-300 liter köldbärarvätska.
Köldbärarvätskan ska vara så miljöanpassad som möjligt. Etanolblandningen ska vara framställd av ren etanol med max 10 % denatureringsmedel enligt läkemedelsverkets krav samt färgämne som är godkänt för användning i livsmedel .
Etanol är brandfarligt och kan vara explosivt, vilket kräver vissa skyddsåtgärder vid installation och drift.
Köldmedium och köldbärare finns med varierande miljöpåverkan. Produktvalsprincipen i miljöbalken gäller alla.
Principen säger att kemiska produkter som kan medföra risker för människors hälsa och miljön ska undvikas om de kan ersättas med mindre farliga produkter.
Vatten- och klimatpåverkan är två viktiga faktorer som ska tas hänsyn till vid val av köldbärarvätska respektive köldmedium.
Svanenmärkning med miljökriterier finns för värmepumpar med värmeutvinning från mark och vatten. Ett Svanmärkt markvärmesystem ska uppfylla grundläggande miljökrav, bland annat för köldmedium och köldbärare, materialval och systemutformning, energieffektivitet, besparingspotential, kvalitetsnivå, miljöinformation, buller med mera.
Sveriges geologiska undersökningar
SGU, är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. Den som borrar en brunn är skyldig att anmäla detta till SGU.