Följ kostråden när du äter fisk

Du som är fritidsfiskare och invånare i Hammarö kommun, läs Livsmedelsverkets råd där det framgår hur ofta man kan äta olika sorters fisk utan risk för påverkan på hälsan. Miljö- och byggnadsnämnden i Hammarö kommun har under flera år tagit återkommande prover på kvicksilverhalter i abborre och gädda från Vänern. Under 2018 togs för första gången prov på halten kvicksilver i gös.

Syftet med provtagningen var att följa upp kvicksilverprovtagningarna som utfördes av nämnden år 2007, 2012, 2014, 2016 och 2017.
Resultatet från samtliga provtagningar på gös från 2018, visade på mätvärden under gränsvärdet för högsta tillåtna kvicksilverhalt i fisk som erbjuds till försäljning. Resultatet från samtliga provtagningar på abborre från 2018 visade på mätvärden som översteg gränsvärdet för högsta tillåtna kvicksilverhalt i fisk som erbjuds till försäljning.
Under 2019 har miljö- och byggnadsnämnden beslutat att utöka provtagningen utav fisk med fler arter. De arter som man vill ta prover på är abborre, gädda, gös och öring eller lax.
Vi tycker att det är viktigt att informera Hammaröborna om Livsmedelsverkets kostråd när det gäller olika sorters fisk, säger Ann-Kristin Djuvfeldt, chef för miljö- och byggförvaltningen. Framförallt eftersom halterna av kvicksilver tyvärr generellt är höga i dessa fiskar.


Nedan följer en sammanställning av Livsmedelsverkets råd, där det framgår hur ofta man kan äta olika sorters fisk utan risk för påverkan på hälsan. Råden om fisk kan du hitta på Livsmedelsverkets hemsida https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad-och-matvanor/all-fisk-ar-inte-nyttig.

Råd om fisk

Fisk och skaldjur är rikt på vitaminer, mineraler och omega 3-fetter. Därför är det enligt Livsmedelsverkets kostråd bra att äta fisk och skaldjur ofta, gärna 2-3 gånger i veckan och att välja olika sorters fisk, både mager och fet fisk.

Miljöföroreningar i fisk

En del fisksorter kan dock innehålla miljöföroreningar, som kvicksilver, dioxiner och PCB:er. Man kan minska risken att få i sig skadliga ämnen genom att äta olika sorters fisk. Vissa grupper är mer känsliga för miljöföroreningar och det gäller barn och kvinnor i barnafödande ålder. Därför finns det särskilda råd för dem.

Kvicksilver
År 2012 utförde Efsa (European food safety authority) en riskvärdering om det tolerabla veckointaget av metylkvicksilver, vilket tidigare var satt till 1,6 mikrogram per kg kroppsvikt av WHO (World Health Organization). Efter Efsa:s riskvärdering sänktes den tolerabla veckintagshalten till 1,3 mikrogram per kg kroppsvikt.

Tidigare var rådet att gravida och ammande helt skulle avstå från att äta fisk. Livsmedelsverkets rekommendation är numera att även gravida och barn kan äta fisk, men beroende på fiskart ser rekommendationen olika ut. Fisk från insjöar, samt rovfiskar innehåller ofta mer kvicksilver än fiskar från öppna vatten som t.ex. Atlanten, Nordsjön, Stilla havet och Norra ishavet. Fisk som kan innehålla höga kvicksilverhalter bör inte ätas av känsliga konsumentgrupper (gravida och kvinnor som vill bli gravida, samt små barn oavsett kön) mer än 2-3 gånger per år.

Kvicksilver kan föras över till barnet via moderkakan och bröstmjölken. Höga halter kvicksilver kan skada fostrets hjärna och nervsystem. Det beror på att hjärnan och nervsystemet under utvecklingsperioden är särskilt känsligt för påverkan. Höga halter kvicksilver kan finnas i abborre, gädda, gös och lake och stora rovfiskar som färsk tonfisk, svärdfisk, stor hälleflundra, haj och rocka. Tonfisk på burk tillhör en annan art än den tonfisk som säljs färsk och innehåller inte höga halter kvicksilver.

Om man äter de fiskarter som innehåller höga kvicksilverhalter mer än en gång per vecka, kan man få i sig kvicksilvermängder som på sikt kan skada hälsan. Därför är det bra att variera sin konsumtion av fisk till olika arter. På Livsmedelsverkets hemsida finns en lista på vilka arter som kan innehålla höga halter av kvicksilver (https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad-och-matvanor/gravida). 

Dioxin och PCB
Dioxin och PCB finns främst i fet fisk som vildfångad lax, öring och strömming/sill från hela Östersjön - från Skånes sydkust till norra Bottniska viken inklusive dess älvar - vildfångad lax, öring och sik från Vänern och Vättern samt röding från Vättern. 
Dioxiner och PCB lagras i kroppen under hela livet. Foster och spädbarn är extra känsliga för dioxiner och PCB eftersom de utvecklas. För barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder är det särskilt viktigt att få i sig så lite som möjligt eftersom dioxiner och PCB som lagrats i kroppen förs över till foster och ammade spädbarn via moderkakan och modersmjölken, vilket kan påverka barnets utveckling och hälsa.
Kostråd; Barn och kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande rekommenderas att inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB oftare än 2-3 gånger per år. Vuxna som äter dessa fiskar oftare än en gång per vecka kan få i sig för mycket dioxin och PCB som på sikt kan skada hälsan. 

Källor:

https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/miljogifter/dioxiner-och-pcb

https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad-och-matvanor/rad-om-bra-mat-hitta-ditt-satt/fisk

Sidan uppdaterad: 2019-08-08